Nostalgiträff på Malmbergets IP den 21 augusti och det blev en givande eftermiddag med många minnen, nostalgi, skratt och anekdoter. Precis som en nostalgiträff ska vara och det var extra roligt att så många kunde vara med.
Det var också speciell känsla att träffas på IP, denna klassiska arena, som invigdes redan 1939 och egentligen borde K-märkas. Nostalgin sitter verkligen i väggarna.
Vi kom in på MAIF och kunde konstatera vilken fantastisk förening det varit och den håller fortfarande fanan högt. Det var i MAIF vi togs om hand av duktiga ledare och tränare, som lade en stor del av sin fritid för oss yngre.
Samtidigt var Malmberget ett blomstrande samhälle och Ulf Henriksson sa till mig vid ett tillfälle:
– Malmberget måste ha varit den bästa platsen att växa upp i.
Det är bara att hålla med och det fanns förmodligen heller ingen bättre förening än MAIF för oss som ville börja med idrott. I vårt fall fotboll. Vissa spelade även ishockey och handboll och Christer blev ju landslagsman i friidrott.
Ungdomsverksamheten hade varit bra i många år och segern i Lilla VM var inte en slump. Tvärtom var den frukten av långsiktigt arbete.
MAIF höll också hög klass, inte minst i fotboll. Vi hängde ofta ”på plan” och inspirerades av hjältar som Bebbe Karlsson, Kurt-Lennart Olofsson och Gunnar Furskog.
Vi kan känna både stolthet och glädje över att ha vuxit upp i och representerat Malmbergets AIF.
MAIF har idag fler sektioner än tidigare. Kul. Dessutom är ekonomin god. Tack till Tore för utmärkt information.
Glädjande att MAIF fortsätter att leverera och kul konstatera att det fortfarande går att slå en straffspark på Malmbergets IP:.!
Åter till Lilla VM. Tänka sig att det är 60 år sedan – 1964 – som vi skrev fotbollshistoria genom att vinna turneringen.
Det är första och enda gången Malmbergets AIF vunnit Lilla VM, som tyvärr numera är nedlagd. Förr var den en klassisker.
Vi var ett riktigt bra lag med härlig sammanhållning, men att vi skulle ta hem guldet kanske vi inte trodde när vi tog tåget till Boden.
Kvalspelet började med en skön derbyseger mot Gällivare SK, 1-0 på bortaplan. Det var också en välkommen revansch från året innan då GSK vann zonfinalen mot MAIF med 1-0.
Sedan fortsatte vi med att krossa Nilivaara med 8-0 – även den matchen på bortaplan. Zonfinalen spelades mot Jokkmokk hemma på IP och vi vann med hela 6-0.
Slutspelet spelades på gräs, vilket vi inte var så vana vid, och det kändes lite nervöst inför premiären mot SK Gränsen. Men det blev aldrig något snack om saken. Vi vann med 11-0.
Tuffare motstånd i nästa match. Det blev 1-1 mot Hornskrokens IF.
Semifinalen spelades mot Karlsborg och blev dramatisk. Vi tog ledningen med 1-0, men en hagelstorm stoppade matchen tillfälligt en bit in på andra halvlek.
Karlsborg kvitterade och hade i anfallet efter en boll som tog i ena stolpen, rullade längs mållinjen och i famnen på mål-Göran..!
Det blev förlängning och Ange avgjorde genom att göra 2-1.
Finalen spelades mot Hornskroken på Björknäsvallen. Vi vann med 2-0 efter ett mål varje halvlek. Christer Jonsson gjorde 1-0 på straff,
och i andra halvlek styrde Ange Björk in 2-0 på inlägg från Christer.
En fantastisk dag som vi aldrig glömmer. Att vinna Lilla VM var det största man kunde göra som pojklagsspelare i Norrbotten.
Minns också att vi spelade i sällsynt fula dräkter: blå tröja, svarta byxor och gul-svarta strumpor. Det var ju inte alls MAIF:s färger.
Inför finalen var dräkterna dessutom leriga och smutsiga efter matchen mot Karlsborg.
Enar Olofsson var på plats och hade med sig juniorlagets ställ, vit tröja med gröna ränder och gröna byxor. Men vi vägrade byta, menade att det ställ vi använt fört tur med sig och då måste det användas även i finalen..!
Här är guldlaget: Göran Wilén, Hasse Sandberg, Ulf Henriksson, Kjell Öryd, Kent Fjord, Stig Sirkka, Christer Jonsson, Leif Hammarström, Ange Björk, Tore Johansson, Kennet Nilsson, Bernt Norgren, Christer Dahlberg.
I kvalspelet deltog även Björn Karlsson och tränare var Kurt Johansson. Tyvärr är båda avlidna liksom Ange Björk. Berne Selberg var lagledare.
Slutet på säsongen blev dessvärre trist. Vi förlorade mot mot Hakkas i DM med 0-2. Den förlusten sved.
1964 blev ett minnesvärt år och det blev också 1965, fast på ett annat sätt.
Vi – pojk- och juniorlagen – åkte genom Europa ner till Spanien och var borta nästan en månad..! En otrolig resa som norrbottniska ungdomslag aldrig tidigare gjort.
Att våra föräldrar vågade låta oss åka? Det fanns ju inget internet på den tiden, inte heller mobiler.
Men vi tog stort ansvar, skötte oss till belåtenhet och hade kloka ledare i Bosse, Enar Olofsson, ”Kugge” Eriksson och Erik ”Piller” Falk.
Oklart var idén till resan kom ifrån, men kanske var det genom MAIF-ledare tillsammans med NSD-journalisten Bosse Holgersson. Han var verkligen rätt man att sy ihop resan. Bosse hade själv gjort resor ut i Europa tidigare – bland annat tillsammans med Berne.
Bosse gjorde också ett fantastiskt jobb. I stort sett allt var planerat in i minsta detalj. Tyvärr är inte Bosse med oss längre. Han gick bort 2014.
Någon gång under hösten 1964 fick vi veta att resan skulle bli verklighet. Först trodde man inte det var sant.
Men det var det och det var bara att börja jobba in pengar. Minns att vi bland annat skottade snö från hustak, sålde skinklotter på Torget och samlade papper. Det ska ha gett en rejäl slant till reskassan.
Resan började med tåg från Gällivare till Malmö. Där bodde vi i tält på en camping i Limhamn strax utanför Malmö.
Vi spelade också två matcher mot Limhamn och vad jag minns förlorade vi båda. Kanske berodde det på att vi var ganska trötta i benen efter ha gått en rundtur på Kockumsvarvet..! Dagen efter matcherna startade resan på allvar med buss och
den tog oss genom hela Europa ner till Medelhavet.
Men vi började med åka färja från Malmö till Travemünde i Tyskland. Det är något jag helst vill glömma. Blev sjösjuk och låg uppe däck och mådde pyton hela tiden.
Väl i Tyskland gjorde vi ett stopp i Hamburg. Tanken var vi skulle se en match i Intertotocupen vilket hade varit intressant. Men matchen spelades redan kl 17 och då var vi för sent ute.
Vi drog vidare och övernattade i ett ställe som hette Soltau. I närheten av campingplatsen låg en pub och den gästades av ett stort antal unga MAIF-are och besöket i det lilla samhället har gått till historien som ”Slaget i Soltau..”!
Från Tyskland åkte vi vidare genom Schweiz och till Italien. Vi stannade till i Milano och övernattade på hotell i San Remo. Det var enda gången vi bodde på hotell. Annars var det tält som gällde.
Så småningom nådde vi slutmålet: Spanien och Barcelona eller snarare Castelldefells, semesterorten som låg en bit utanför miljonstaden.
Där stannade vi en vecka. Badade, solade och åt gott. Det var biffstek, pommes och Cocacola var och varannan dag. Givetvis blev det också ett besök i Barcelona. Vi promenerade på klassiska Ramblas och gick på tjurfäktning. El Cordobes hette den stora hjälten.
Tyvärr fick inte se någon fotboll. Ligorna hade uppehåll.
Paris nästa och skillnaden var stor. I Spanien låg man och svettades i tältet, i Paris frös man..! Vi bodde förresten i den berömda Boulognerskogen.
Givetvis besökte vi Eiffeltornet och vi hann också med att uppleva nattlivet i Pigalle, det berömda nöjesdistriktet..!
Det sista längre stoppet var Hamburg. Där spelade våra lag två matcher var. Altona 93, en klubb som vi haft kontakt med, tog hand om oss och svarade för ett utmärkt värdskap.
Minns att juniorlaget vann den första matchen med 6-0 och dagen därpå skulle vi möta Altonas juniorlag. Men de hade tydligen blivit imponerade av oss och ställde upp med U 23-laget, som till stor del bestod av riktiga biffar, järnkaminer.
Men vi krigade på bra, gjorde en riktigt bra match och förlusten med 2-4 måste anses som hedersam.
Altona 93 bjöd på middag efteråt, mycket trevligt, och därefter väntade fortsättning på hemresan.
I Hamburg hann vi, precis som i Paris, också med en sväng till nöjeskvarterteren..! Det blev också ett besök på den stora djurparken, Hagenbecks zoo. Hur långt vi åkte buss är svårt att säga. Men det är 220 mil mellan Malmö och Barcelona varför vi borde ha åkt cirka 500 mil. Minst.
Det är långt, men vi hade aldrig tråkigt i bussen. Vi hade inga mobiltelefoner att titta i, men fördrev tiden på annat sätt.
Bland annat genom sång och musik. Göran W hade med sig gitarren och skapade en härlig stämning liksom Uffe H med sitt munspel.
Gällivare-Spanien tur och retur, mängder av upplevelser, vacker natur, spännande storstäder, storstäder, skratt, sol, bad, god mat och fotboll – det var en resa vi aldrig glömmer.
LEIF H